Kaffekokare

Den här Storm P. -maskinen hittade jag på Kibbutz Ein Gedi’s djurpark.  Kibbutzen ligger vid Döda Havet med stark sol det mesta av året, och det gick alldeles utmärkt att få vattnet att koka på några minuter.  Syftet är att undervisa barn om alternativa energikällor.  I takt med att priset på solpaneler sjunker, så håller också Israel på att bygga ut solkraften.  Men än så länge går det trögt – sol finns det gott om, men byråkratin kring de nödvändiga subventionerna gör det svårt att få igång projekten.

 

Tillbaka

igen efter diverse sommarlov, khagim, projekt på jobb och annat tidskrävande bestyr.  Kameraväskan har varit med hela tiden, så nu är det tid att göra en kraftsamling och publicera några foton från arkivet.   Först ut blir två bilder från Döda Havet, som en påminnelse om den evige sommaren vid världens lägsta punkt.

 

 

 

 

 

 

 

 

Stenarna kring saltkristallerna har nästan höstfärger, det var tydligen  de färgerna naturen ville visa den dagen.  Temperatur  i skuggan – 43 C.

 

 

 

Kraftverket i Hadera

Kraftverket i Hadera, Israels största, håller på att bli ännu större.  Lokalbefolkningen lyckades stoppa bygget av en stor anläggning för gasinfrastrukturen på den offentliga stranden, men IEC bygger för fullt på sin mark.  Den nya skorstenen verkar ha större diameter än grannen, som är 300 meter hög.

Så här ser bygget ut:

Och så här såg det ut innan.  Jag kommer dock ihåg när där bara fanns två skorstenar, och old-timers påstår sig komma ihåg när där fanns en sandstrand och inget kraftverk alls.

Yehudit Ravitz live

Yehudit Ravitz live in concert – några månader i efterskott.  Bilderna är från Yom Atsmaut, då kommunerna brukar bjuda på gratiskoncerter med ledande israeliska artister.

Sommarlov

Sommarlovet i Israel har börjat, liksom alla år den 1:a juli.  Några bilder från stranden i morse, där ett surfingläger håller barnen sysselsatta. Det var inga vidare vågor, men barnen var heller inte särskilt stora.

Den svartvita bilden blir mitt bidrag till månadens omgång i Fotoringen.

Photo Opp

Med digitalt foto kan man göra solnedgångseffekter från nästan vilken ljuskälla som helst.  Bilderna här är minimalt behandlade – de många åskådarna som beundrade och fotograferade solnedgången får bära vittnesmål om det magnifika naturskådespelet.  Bilderna är från Caesarea.

Upupa epops

En härfågel hittade en godbit i gräsmattan i parken.  Beteavon!

Regatta

Den traditionella två-dagars Shavuot-regattan för barn och ungdom hölls i Caesarea.  Här är några bilder från brädseglarna, och föräldrar som följer tävlingarna från under strandparasollen med kikare i ena handen och  kall vattenmelon i andra.

Skärmflygare

En anonym skärmflygare med fläkt i rumpan får representera äventyrliga sommarnöjen i Israel.  Han tog en sväng över Caesarea, och försvann sedan inåt landet.  I Zichron finns ett hang på Carmelbergets västsluttning där man ofta ser riktiga skärmar (utan fläkt), och i närliggande Habonim finns en fallskärmsklubb.

Också i Netaniya, vid Carmel-hotellet en kilometer söder om Kikar HaAtsmaut, håller skärmflygare till på strandklippans hang. Det är jag som flyger den brandgula skärmen  – det första  självporträttet av G. Tikotzinsky någonsin på nätet!  (För att vara helt ärlig, så är det jag och en instruktör som flyger den brandgula skärmen…)

Krokodil-ån

heter Nakhal Taninim på hebreiska.   Namnet är historiskt, och har sitt ursprung i den krokodilstam som faktiskt levde i vattendraget och kringliggande sankmarker från romartiden fram till mitten på 1800-talet.   På den tiden hade åns permanenta flöde sitt ursprung i en källa i dalgången mellan Carmel-bergets södra utlöpare och Shomron-bergens norra utlöpare.  Numera pumpas källvattnet ut i det rikstäckande dricksvattensystemet, och åns nedre del får hålla sig tillgodo med regnvatten på vintern och spillvatten från jordbruk och fiskodlingar resten av året.  Övre delen är ett torrt dike.  De sista två kilometrarna flyter ån genom Jassir a-Zarqa, en arabisk by jag får tillfälle att skriva om i framtiden.  Nakhal Taninims naturreservat ligger 100 meter norr om Jassir.

Naturreservatets största sevärdhet är inte natur, utan romerska fornlämningar.  De är inte bara de nutida  israeliska vatteningenjörerna som har smak för källvattnet, romarna anlade ett 22 km långt akveduktsystem från samma källa som försörjde gamla Caesarea med vatten.   Hela systemet byggdes i flera omgångar under hundratals år, och stora delar finns bevarade.  Den mest berömda delen är Caesareas akvedukt (bloggens banner), och i Krokodil-åns naturreservat ligger den uppsamlingsdamm som tjänstgjorde som året-runt-vattencistern åt romarna.  Där finns också resterna efter en tidigare akvedukt som byggdes för lågt för att nå Caesarea, vilket ledde till att projektet övergavs.  I nyare tider tjänstgjorde ån som kraftkälla för mjölkvarnar, de restaurerade skovelhjulen finns kvar.

Den som är intresserad av romersk ingenjörskonst kan besöka källan vid Mey Kedem.  Därifrån ledde en 6 kilometer lång tunnel uthuggen i urberget vattnet vidare till en akvedukt ner mot havet.  En 280 m lång bit av tunneln är öppen, det tar ca 30 minuter att vada igenom med den obligatoriska guiden.  Nästa anhalt är de romerska badhuset vid Shunni, och sedan den lägre akvedukten vid Beit Khenaniya, en kilometer uppstöms från Nakhal Taninims reservat.

Bilderna nedan är samtliga från Nakhal Taninims naturreservat.